Wright For Your Life

Betyg - 

Handlingen:

Som 17-åring var Mike O´Donnell populär, snygg, framgångsrik inom basketen och förälskad i sin flickvän Scarlett. Men när Scarlett plötsligt blir gravid förändras hela Mikes värld. Som vuxen blir han uttråkad, tröstlös och tråkig. Hela hans liv verkar grått och hans beteende gör att skilsmässa mellan honom och Scarlett blir ett faktum. Men när Mike plötsligt får en andra chans att ändra sitt liv genom att bli 17 år igen, är frågan vad han gör. Satsar han allt för att undvika det liv han fått eller handlar hans andra chans om någonting helt annat?

---

En superbra film, som inte bara fångar tittaren, utan också får en att tänka efter. Vad man gör med sitt liv är upp till en själv, och denna film skildrar just hur man kan förändra det man inte är nöjd med. Utan att få göra om sitt liv som 17-åring förtås! Haha. Den är rolig, underhållande, charmig och romantisk. En perfekt film för mig, och säkerligen för många andra. Väldigt sevärd! Jag har den på dvdhyllan, och rekomenderar den till alla andra att införskaffa också!

Betyg - 

Handlingen:

Den unge Richard reser till Thailand när han plötsligt kommer över en ovanlig karta. Ryktet säger att den ska leda till en strand som ska likna paradiset. Som en isolerad ö för gudarna. Richard blir givetvis nyfiken och gör det till ett måste att hitta detta paradis.

---

Leonardo DiCaprio gör en hyfsad insats, men filmen i sig är långt ifrån bra. Kanske handlingen skulle kunna vara okej, men den faller ändå till korta i slutresultatet. Den får knappt godkänt av mig, därav endast två stjärnor, och då har jag ändå varit snäll.

Betyg - 

Handlingen:

En man ser ett ljussken på himlen som är olika alla andra fenomen. Han upptäcker sig sedan fått krafter han inte hade innan. Han har nu en otroligt hög intelligensnivå och är telekinetisk.

---

John Travolta är

Betyg - 

Handlingen:

En ung tjej råkar illa ut när hon går på en fest en kväll hon aldrig kommer glömma. Dessvärre väljer hon att hålla allt inom sig och bygger bara upp mer och mer sorg och smärta som bara vill komma ut. Men vågar hon verkligen släppa någon tillräckligt nära för att få den hjälp hon så desperat behöver?

---

En svensk film. Och jag gillar den! Faktiskt väldigt ovanligt. Jag har normalt sett väldigt svårt för svenska filmer. Ja, svensk filmindustri överhuvud taget. Dom kan liksom inte riktigt det där som amerikanarna och japanerna kan. Men faktiskt - de lyckas då och då. Och denna film är varm, fin och sorgsen. Den visar en verklighet som idag tyvärr är alldeles för vanlig. Man tar åt sig och känner med rollerna. Väl värd fyra stjärnor och rekomenderas varmt.

Betyg - 

Handlingen:
När tjejkompisarna Dominique och Ursula finner en mystisk bok som endast innehåller massa blanka sidor vet de först inte vad den betyder. Men när Ursula skriver grymma saker hon önskar sina klasskompisar i boken börjar de plötsligt slå in. Med denna berusande makt blir Ursula mer och mer demonisk och besatt. Dominique gör allt för att få boken ifrån henne och får råd av den lokale prästen som har en kollega som känner till boken väl. Men innan Dominique hinner få tag på boken, får några hejarklacksledare tag på den. Och så flyttar sig boken från person till person och söker den som har störst ambitioner att göra ont. Men frågan är hur man stoppar och ännu mer hur man förstör boken "Efemeris Diaboli" - Djävulens Dagbok?
---
I helhet var filmen förvånansvärt bra. Den höll min uppmärksamhet fokuserad och hade en bra fart. Scenbytena där man "normalt" sett brukar få en svart bild och så är det en ny scen var - lite chockerande - röda! Haha, ingenting speciellt egentligen, men har faktiskt aldrig stött på detta tidigare... Filmen lät mer händelsefattig än den faktiskt var, så jag ger den en fyra. Bra film, och bra skådisar (okända, förutom Brian Krause från "Charmed/Förhäxad") Slutet är både bra och dåligt enligt min åsikt, och därför får den inte full pott. Men som sagt - mycket väl godkänd!

Sjukt dåligt! Så just nu sitter man alltså på älskade maken Niclas dator. Och då kan man fråga sig hur detta kan vaar möjligt - med tanke på hur mycket han sitter vid denna skärm - typ dygnet runt. Med allt från lulefans och runescape till skolarbete... Jo, han är nämligen i inavelsland och hälsar på sina morföräldrar. Så jag har nu haft datorn igår och idag, till och med Söndag, då underbara kommer hem igen :)
Ska skicka in min trasiga dator på reparation imorn och förhoppningsvis går det på garantin, men man vet aldrig i dag. De gör ju allt för att inte behöva göra någonting gratis...
Skulle det nu vara så att det inte går på garantin, lär jag köpa ny dator. Och hur kul är det - med tanke på att vi har denna på avbetalning, och bara betalat som sagt - två månader?! Jo, skitkul ska jag säga! Dessutom har vi inte råd med ännu en ny dator... Så det finns bara en lösning i sådana fall. Och det är att sälja min älskade kamera. Min fina, underbara, älskade DSLR-systemkamera... Åååhh vill INTE! Hoppas hoppas hoppas det går på garantin! Ja, den som lever får se, som det så fint heter. 
Imorn blir det inlämning för jag vet inte hur lång tid den kommer vara borta, och sedan blir det hockey <3 då ska jag se Luleå Hockey krossa aporna från Skansen :) Nä, nu ska jag spela klart RS och sedan se filmen "Enough" och sen sussa <3
---
natti natt!!

Betyg - 

Handlingen:

Jenna Rink är en 13 åring flicka som inget hellre vill än att vara 30, fantastisk och framgångsrik. Men när hennes önskan slår in, blir hon förvirrad eftersom hon nu är en 30 årig kvinna med sinne av en 13 åring.

---

Jennifer Gardner är fantastiskt duktig skådis, och gör rollen som 13-åring i 30 åriga kvinnans kropp lysande. Filmen är framför allt charmig och underhållande, men också rolig och romantisk. Jag är svag för dessa sorters filmer, och bara älskar denna! Klart sevärd, klart att den ska finnas på min dvdhylla. Mycket bra film!

Betyg - 

Handlingen:

Zach och Miri är två kompisar som kämpar sig fram med räkningar, hyran och alla andra stora räkningar varenda månad. Men en dag sker det som inte får ske, de har inga pengar kvar, och inte råd att betala varken hyran, elen eller vattnet. I ett desperat försök att få ihop pengar bestämmer sig för att göra något som verkar hur lätt som helst och ger hur mycket pengar som helst - nämligen att spela in en egen porrfilm! De samlar ihop folk som kan filma, agera skådisar med mera och påbörjar så sin resa mot rikedom.

---

Filmen i helhet - och tillsammans med Seth Rogen & Elizabeth Banks (två av mina favoritskådisar) - får mig att skratta hejdlöst flera gånger och den sjuka men samtidigt underbart sköna humorn är klockren! Handlingen ovan säger allt, så det enda jag kan tillägga är att både Rogen och Banks gör ett superbra jobb som vanligt. Skitkul!

ingen rast, ingen ro... jag kan då aldrig få varken ro eller sömn. Nu spelar det inte ens längre någon roll att jag tar mina sömntabletter, jag somnar ändå inte. Och hur kul är det?
Jag somnar av ren utmattning när det börjar närma sig sex, sju, åtta eller nio på morgonen! Och sen är jag sliten, trött och hängig när jag väl kommer upp (alltid efter 15.00). Detta för att när jag väl sover får jag ingen ordentlig sömn ens... Jag vaknar titt som tätt, är orolig och vänder och vrider mig hela natten. Så sjukt jäkla jobbigt.

Om det ändå fanns ett bra sätt att få sig själv att slappna av och välkomna sömnen, och inte tvinga fram den av ren desperation som i slutändan ändå inte betyder någon vila? Bara för att man sover betyder det inte att man får den ro och vila man så väl behöver. Fuck vad jobbigt!

---

Jag tycker dagen är helt värdelös eftersom den bara uppmuntrar folk till att köpa köpa och köpa. Men det värsta med hela skiten är egentligen de fjantiga idioter som faktiskt blir SURA eller UPPRÖRDA för att deras käresta inte köpt någonting till dom denna dag! Men HERREGUD! Att folk fortfarande inte fattar! Eller kanske dom fattar, men inte bryr sig? De kanske gillar att vara "kärringen med strömmen"?!
Vilket det än är, så är det ren dumhet och idioti att bli upprörd över någonting så jävla korkat som att konsumera!
Själv skulle jag uppskatta en bukett rosor eller en ask choklad vilken dag som helst - förutom denna! Fatta vilken gest att gå och köpa någonting sådant en helt vanlig dag! DET min vän, det vore speciellt. Får man något idag, så är det ju rätt väntat och inte direkt för att man vet att sin käresta gör det för att man är underbar eller att de tänkte speciellt på just mig idag, utan för det är denna jävla alla hjärtans dag... Herregud säger jag bara. HERREGUD.

Betyg - 

Handlingen:

Ian är en snäll, blyg och mesig oskuld som inte vill något hellre än att få en flickvän och självklar - ha sex. På internet har han lägt upp en profil på sig själv och har en attityd till tjejer som inte riktigt stämmer överrens med hans sanna jag. När så en tjej han snackat med där vill att han ska ta sin coola bil - som är hans storebrors bil - och köra den nio timmar långa resan till henne för att ha sex, vet inte Ian vad han ska göra. Men med lite övertalning från sin vän Lance, snor de Ians brors bil för att bli av med oskulden. Dock följer Ians barndomskompis Felicia med i tron att de ska besöka Ians mormor. Men självklart är det inte så enkelt att bara köra nio timmar i en stulen bil. Mycket kan hända under färden och vem vet vad de kommer stöta på i sin väg?

---

Filmen var väl ungefär som man hade förväntat sig. En oskuld på desperat jakt efter att bli av med denna, och denna gång gestaltas denna jakt med en road-trip. Och jag som är svag för sådana här filmer kan inte annat än gilla den! Den innehåller allt jag vill ha i en sådan här film. Humor, sjuk humor, skratt, kärlek, action och väldigt roliga ögonblick. De små glimtarna av "mitt i prick" repliker gör att filmen står ut lite grand i all komedi/romantik som produceras idag. Mycket väl godkänt får den av mig i form av fyra och en halv stjärna!

Betyg - 

Handlingen:

När ett skämt misslyckas totalt mellan en grupp systrar i en förening och slutar med mord, tror de flesta av dem att det bästa dom kan göra är att gömma liket och låtsas som om ingenting har hänt. Men efter mindre än ett år blir mördade en efter en, börjar de inse att det är någon som vet om deras hemlighet, och det är inte någon som kan varken glömma eller förlåta.

---

Hela filmen är och blir lite a lá "jag vet vad du gjorde förra sommaren" vilket drar ner betyget något. Annars är den hyfsad gjord, och bra historia. Det är bra fart och man hinner inte direkt fundera på hurvida det är den eller den personen som är mördaren. Vilket självklart är ett plus för mig, då jag anser att det betyder att den drar in tittaren tillräckligt för att man inte ska bli uttråkad och undra när filmen är slut med mera. Godkänd film.

Betyg - 

Handlingen:

När en okänd smitta bryter lös bland befolkningen jorden över, blir det upp till regeringens hälsocenter att hitta källan och stoppa spridningen. Men hur stoppar man en smitta som ingen vet vart den kommer ifrån och kan man hjälpa de människor som redan blivit infekterade?

---

Filmen skulle säkert kunna vara riktigt bra. Den har grunden för att bli en succé. Men ändå faller den till korta. Den saknar något, jag vet inte vad. Visst, den är sevärd, men känns som om den ändå blir ett fiasko. Den får under godkänt betyg av mig, och jag tror inte att den kommer bli någon succé, i något land...

Mörker... Endast ljudet av väckarklockan på nattduksbordet hördes. Och hans andetag. De lugna, jämna andetagen som röjde att han inte längre var vaken. Mörker. Tårar som föll långsamt och helt ljudlöst nedför mina kinder. Jag vågade knappt andas, rädsla för att uppbåda minsta lilla ljud. Jag var tvungen att svälja, kände hur de salta tårarna ilade som brinnande eld ner mot mina öron. Jag låg platt på rygg, längst ut på kanten av sängen. Jag vet inte hur länge jag låg där och stirrade upp i taket. Handlade det om sekunder, minuter eller kanske timmar? 
Tårarna som löpte som strilar av eld, torkade och kvar fanns istället kalla ränder av is längs kinderna. Hur kan tårar bränna så heta och sedan lämna iskalla spår efter sig?
Klockan tickade vidare och jag vågade fortfarande inte röra mig en millimeter. Paniken började komma till ytan och jag kände att jag inte klarade av mer. Jag var tvungen att ta mig därifrån. Jag skulle inte stå ut en sekund till. Med otroligt varsamma rörelser tog jag mig från liggande ställning till sittande. Jag höll andan i hopp om att han inte skulle märka att jag flyttade på mig. Sakta sjönk jag ner på golvet och koncentrerade mig på att andas så tyst som möjligt för att inte paniken skulle ta över. Mina ögon hade vant sig med mörkret för ett bra tag sedan, så jag kunde hitta mina kläder snabbt. De låg på golvet nedanför sängen och jag drog dom till mig som om de vore en livboj för en skeppsbruten människa. Innan jag kunde ta mig till sans och inse att han fortfarande låg kvar och sov lugnt och avslappnat, såg jag att klockan hade blivit kvart i fem. Men innebörden gick inte in i min skalle. Jag reste mig upp och fick genast syn på min ryggsäck som låg på bordet, ett par meter bort. Jag tog ett par tysta steg dit och roffade åt mig den. Men mitt i rörelsen såg jag hur ena axelbandet fastnat runt en ljuslykta. Jag hann knappt registrera detta faktum innan lyktan föll. Den stannade på bordet, men ljudet kändes som ett pistolskott i ett vakuum. Jag stelnade till i hela kroppen och kände hur paniken bubblade upp till ytan. 
"Åhnej åhnej åhnej" Var de enda tankar jag fick fram. Vad som kändes som en evighet flöt förbi och tystnaden lade sig som ett kompakt mörker igen. Jag tog prövande ett steg bakåt och vände mig sedan om i en enda rörelse mot sängen. Kvar låg han på mage och sov lugnt. Min lättnad gick inte att beskriva när jag sakta tassade mig förbi sängen mot dörren. Han kastade sig om i sängen och jag stelnade åter till i hela kroppen. Men efter ett par sekunders tid började han snarka djupt och jag vågade fortsätta min färd ut från rummet. 
Väl utanför dörren släppte jag ut luften jag hade kvar i lungorna med en långsam suck. Kvickt därefter skyndade jag mig in i badrummet som låg närmast ytterdörren och låste snabbt dörren efter mig. Innanför dörren kastade jag närmast på mig mina kläder och tryckte ned mina tillhörigheter i ryggsäcken. En snabb blick i spegeln fick mig att stanna tvärt upp. Randiga kinder och rödkantade ögon mötte mig i spegeln. Näsan såg svullen ut och jag såg ut att ha sprunigt ett maraton, så röd var jag i ansiktet. Jag såg rädslan djupt inne i mina ögon, och bestämde mig för att bara torka bort det värsta sminket och sedan låta de andra blessyren försvinna av sig själv.

Med ett blött papper i mitt ansikte insåg jag att min mascara låg kvar på bordet inne i sovrummet jag just rymt från. "Inte en chans!" var enda tanken som flög genom mitt huvud innan jag slängde papperet i toaletten utan att spola. "Sminket får vara", tänkte jag och beslöt mig för att inte riskera att gå in dit igen. 
Jag tog ett djupt andetag innan jag låste upp toalettdörren och långsamt kikade ut i springan. Ingen var utanför dörren och tystnaden var fortfarande lika tung som tidigare. Med en snabb rörelse fick jag upp dörren helt utan att minsta ljud hördes. Nöjd med mig själv, tassade jag fram till ytterdörren och letade efter mina sandaler. En väckarklocka i huset började tjuta och alarmet kändes som ett ångloks tutande i det tysta huset. En hund började plötsligt skälla vilt och jag kände hur paniken kom rusande i mina ådror. Med bultande hjärta och klumpiga händer fann jag till slut mina skor och kastade mig mot dörren ut. Ett par trötta steg närmade sig från trappan uppifrån. Jag vågade inte titta upp, trots att jag visste att det inte var han jag lämnade i rummet några minuter tidigare. Med nervösa fingrar fick jag upp låset på ytterdörren och närmast kastade mig ut i den kalla iskylan. Med ena handen drog jag till mig min jacka från kroken innanför dörren och nästan smällde igen dörren efter mig. Jag hoppade fram på ett ben i taget när jag försökte få på mig skorna innan jag nådde gårdsgrinden. Jag lyckades i sista stund att få på mig både skorna och hoppa ut genom grinden innan jag hörde dörren på huset öppnas. 
Utan en blick bakåt rusade jag av all min kraft framåt. Bort från huset. Bort från mardrömmen. Jag sprang och sprang och sprang. Utan en tanke på någon eller någonting. Förbi de glest byggda villorna i den lilla byn utanför staden susade jag. Att kalla det en förort till stan skulle vara som ett skämt. Snarare en byagård utanför stora byn i sådana fall. Jag stannade en kort stund till på en kulle där man hade utsikt över hela byn. En snabb blick mot huset jag just lämnade i en sorts flykt gav mig en kall kåre längs ryggraden. Sedan drogs min blick ohjälpligt mot huset som stod fyra hus ifrån det första. Huset där allt startade, där mardrömmen hade börjat i det tysta. Jag kände hur paniken vällde fram och jag valde att ignorera den genom att springa vidare. Fort, fort, fort. Snabbt nedför kullen och över den genomfrusna åkern sprang jag i mina skor som inte var ämnade för varken springande eller vintern som nu var långt liden. Detta bekymrade dock inte mig i denna stund, jag sprang så fort jag bara kunde.

När jag plötsligt föll på en gren var det som att springa in i en vägg. En vägg av slitna, mjölksyrade ben, flämtande andning, skrikande lungor och bultande hjärta. Jag skrapade upp knäna på marken som var täckt av is och snö. Min kropp kändes så tung, så tung. Jag kände hur allting framför mig började flimra och min andning blev allt kortare. I ett sista desperat försök att få kontrollen över min kropp igen slog jag händerna för ansiktet och koncentrerade mig på att andas normalt. Blodsmaken i munnen struntade jag i. Det viktigaste för stunden var att inte svimma. Efter en stunds flämtande kände jag hur kroppen föll tillbaka i normal rytm igen. Hjärtat slog inte så vilt, andningen var relativt långsam och benen kändes inte som gele längre.
Ett susande av en bil som for fram med fart ett tiotal meter bort drog min uppmärksamhet till sig.
I en kraftansträngning fick jag mig själv på benen igen med hjälp av ett träd stakade jag mig långsamt framåt. När jag kom ut på riksvägen var det som om att friheten var inom räckhåll. En lättnadens suck undslapp mig och jag började långsamt gå i riktning mot staden. Det var ännu tidigt så det var inte så många bilar som susade förbi. Längs väggrenen gick jag med ostadiga ben sakta framåt. De tre, fyra kilometerna in till staden kändes som tre, fyra mil. Dock var detta bättre än mardrömmen i huset jag lämnat bakom mig. Vad som helst skulle vara bättre än det. 
En bil kom farandes bakom mig, på väg in till staden, precis som jag. När föraren fick syn på mig, bromasde denna in och stannade till slut ca 10 meter framför mig. Jag gick fram och damen som körde bilen lutade sig mot mig och frågade om jag ville ha lift. Med ett matt leende tackade jag lättad ja och öppnade dörren till passagerarsätet. Väl inne i bilen var det varmt och mysigt. Damen som körde var väl strax under pensionsåldern och verkade rar. Hon log mot mig och skruvade ned volymen på radion ett snäpp. Hon berättade att hon hette Margot och skulle in till staden i ett par tidiga ärenden. Jag log svagt som svar och svarade att mitt namn var Sandra. Hon ställde ett par frågor och jag svarade någonting osammanhängande. Därefter verkade hon känna på sig att jag inte var så pratsugen så hon skruvade åter upp radion och nynnade glatt med till melodierna. 
Jag vet inte om det gick ett par sekunder eller minuter innan jag somnade, jag kände bara hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Sista tanken innan medvetandet försvann var en flyktig sådan om hur radioprataren skämtade tillsammans med en lyssnare. 
En lätt klapp på armen och vad som kändes som en halv sekund efter att jag somnat väckte Margot mig och log försiktigt mot mig. Hon berättade att vi var framme vid mitt hus och sa att jag nog skulle ta och sova lite när jag väl kommit in till mig. Jag mindes inte ens att jag hade berättat vart jag bodde, minnet var som i en tjock dimma. Minnet av att jag hade presenterat mig var vagt och sedan sagt vart jag bodde var om möjligt ännu vagare. Margot log dock mot mig och jag försökte mig på ett leende tillbaka. Jag måste ha lyckats ganska dåligt för hon skrattade bara till och gav mig en snabb klapp på kinden. Efter flera tack och varma ord stängde jag bildörren efter mig och såg henne köra iväg. Med ett snett leende såg jag henne slira i kurvan ut från gatan jag bodde på. Men det lilla, svaga leendet dog direkt när jag vände mig om och gick mot huset. Med tunga steg gick jag över trädgården där jag normalt sett aldrig varken fick eller brukade gå. Jag kom upp på altanen och släpade mina fötter fram till dörren. När jag låst upp öppnade jag dörren, gick snabbt in och konstaterade att det fortfarande var mörkt och tyst i hela huset. Ingen var ännu uppe. Med snabba rörelser låste jag dörren efter mig och tog mig nedför trappan och raskt in i mitt rum. Väl innanför dörren sjönk jag ned där jag stod. Inte en millimeter längre orkade jag ta mig. Sakta kände jag hur kroppen blev tyngre och tyngre. Jag sjönk ner till liggande ställning och tackade tyst mig själv för min oordning i rummet. Tack vare denna hade jag ett par klädesplagg till kudde och min fleece-filt inom armslängd avstånd. Ögonlocken blev tunga och andetagen djupare och långsammare. Ett rad odefinierbara tankar susade förbi i min skalle utan minsta möjlighet att registrera vad de innebar innan jag till slut välkomnade sömnen med glädje. Mina sista tankar var önskan om sömn, om drömmar, fina drömmar, och om glömska. En önskan att få glömma bort mardrömmen jag lämnade och ett hopp att få nya, bättre drömmar att minnas.

Betyg - 

Handlingen:

En utomjordisk ras som fastnat på jorden ett par årtionden har fått ett eget habitat som mer liknar slummen. En agent från regeringen får i uppdrag att kontakta alla dessa invånare för att meddela om en flytt från detta område till ett mera övervakat och säkert ställe för människorna. Men när agenten blir utsatt för utomjordingarnas biologiska ämnen får han kämpa för sin överlevnad, och de enda som kan hjälpa honom med detta är just de - utomjordingarna.

---

Denna film är uppbygg som en dokumentär, och jag var väldigt skeptisk då jag generellt sett inte gillar dokumentärer speciellt mycket. Men jag blev glatt överraskad, filmen är väldigt bra! Den är väl genomförd, med tillräckligt mycket spänning och händelser för att man som tittare ska fängslas. Den är inte sådär löjlig som filmer med utomjordingar lätt kan bli, utan dokumentär-vinkeln gör att filmen höjs ytterligare. Tro det eller ej, men jag gillar den verkligen. Lätt att den ska inköpas till min filmsamling. Se den!

Ingen vill vara som alla andra. Och ingen är den andra lik. 
Trots detta så är vi alla lika. Vi är alla här. Vi har alla frågor. Vi är alla unika.

Vilket betyder att ingen är det...
...

Om någon mötte mig på gatan skulle de knappt märka att jag var där. Skulle inte ens se upp om jag gick i deras väg. Skulle inte ens ge mig en blick så som jag är. Ingenting värd och inte värd luften jag andas. Min existens är just bara det - en existens. Ingen mening, ingen betydelse.  Och när man blir en skugga i ögonvrån, en skugga av sitt forna jag, då gör man knappt det. Knappt existerar. Och det är ofta så det känns - som en knapp existens.

Ensamhet är någonting vi alla fruktar, medvetet eller ej. Människor är flockdjur och de allra flesta av oss klarar sig inte utan andra människor. Ensamhet är mitt liv. Kanske är det min mening med livet? Att existera men inte finnas till bland er andra? Vad är det för mening då?

Men vad är det som ger livet mening? Vad ger mitt liv mening? Tusen frågor - men var finns svaren? 
När ensamhet känns som den enda utvägen, då finns inget liv kvar. Jag kan stå i en folkmassa, skrika för allt jag är värd och ändå vara bottenlöst ensam. Ensam i ett mörker som ingen annan ser. 
Människor som er kan titta på mig, men inte se mig. Ni kan lyssna på mitt skrik, men hör mig inte. Ni kan röra vid mig, men inte känna mig. Ni kan känna till mitt namn, men vet inte vem jag är...

Betyg - 

Handlingen:

De levande döda har tagit över världen och de få överlevande människorna har isolerat sig i en stad som är till tre fjärdedelar omgiven av vatten. Men vad händer när Zombierna börjar utvecklas och försöker ta sig in i staden?

---

Förvånansvärt bra film med tanke på antalet filmer i denna genre. Det finns oändligt mycket skit som gjorts i samband med att "walking dead" blev inne på bioduken. Och som alltid när detta händer, massproduceras hur mycket av den varan som helst, tills folk lessnar. Romero som är producenten har lyckats igen, mot alla odds. Underhållande, spännande och bra gjord film. Väl godkänt.