Wright For Your Life

Ja, nu var det sannerligen ett tag sedan jag var inne och skrev min mening på min blogg. Inte för att någon har saknat mig direkt, men ändå. Jag är en sådan där person som måste få skriva av mig lite då och då. 
Och nu har det faktiskt skett en hel del i mitt liv, tro det eller ej! :)

--------------------------------

Okey, where to start?
Jo, jag var hos en helt underbar läkare i Sunderbyn, och han fastställde min diagnos till Ångest-blandad depression. Alltså inte Bipolär som vi innan misstänkte. För att kunna vara bipolär måste man ha haft mer "uppåt-stunder" än jag har haft. Mina uppåt-perioder och de gånger humöret svängt just uppåt har inte varit 100% eller tillräckligt många för att kunna klassas som bipolär depression. Bipolär betyder ju just det - motpoler som glädje och sorg/depression. Där mina stunder mestadels varit mörka och ångest, blir det en ganska lös diagnos som kallas "blandad ångest-depression". Vilket fall, läkaren var helt fantastisk, och han fick mig att både fundera, vända på saker och ting och dessutom fick han mig att se framåt - och glädjas! Fatta vilken känsla det var - att kunna se framåt i livet och se att det finns en ljusning, att inte allt kommer vara nattsvart resten av livet. Jag hade ett saligt leende på läpparna dagar efter att jag pratat med honom. Vilken inverkan ett möte på ca 45 minuter kan ha på en mäninska! Jag är än idag glad och uppåt med tanke på det som ligger framför mig. Om jag nu bara kan få igenom mina planer och förverkliga mina tankar och idéer. 
Det första jag fick som råd att göra - och som jag gjorde - var att kontakta FK för att lägga upp en s.k. rehabiliteringsplan. Alltså en planläggning hur jag ska få hjälp och stöd för att komma ur sjukskrivningen och blir rehabiliterad nog för att kunna fungera normalt i samhället igen. FK har mer resurser och mer intresse av att få mig ut i arbetslivet än t.ex. arbetsförmedlingen som har nog mycket ändå. Och dessutom kan FK hjälpa mig att byta livsbana, eftersom jag inte längre kommer klara av arbete inom restaurangbranschen med all stress och press. Därför siktar jag nu på att få hjälp med studierna (eftersom jag inte heller får något stöd från CSN) kanske FK kan stödja mig i denna riktning så jag kommer igång med skolan, och sedan kan studera på egen hand för att få styrka nog att återgå till livets alla problem och lösningar. Ni ser redan nu att jag kan se ett stänk positivt i det mesta!
Sedan har jag också fått sänka min medicindos, med en liiten mängd denna gång. Också läkaren i Sunderbyns idé. Och det visade sig vara väldigt bra, för första dagen var jobbig, men nu känns det faktiskt bra igen! Och nu är det 5 dagar sedan jag sänkte min dos. Så skönt det känns att kunna sänka dosen något i alla fall, så vet man att man är på rätt väg åtminstone!

Vidare har jag imorn ny tid med min läkare på Statsviken och sedan möte med A-C på Pelikanen. Ska bli intressesant att prata med dom båda. Får sedan se hur det blir med eventuella studier. Jag har fått ett möte för planläggning med min handläggare på FK och en representant från arbetsförmedlingen den 22:a Oktober. Och är FK villiga att stå på min sida och stödja mig för att kunna studera så jag kan få mig ett arbete framöver, så skulle jag verkligen kunna le och lägga en lycklig känsla bakom det. Jag hoppas verkligen de har förståelse att jag inte klarar av branschen inom restaurang längre och att de är villiga att hjälpa mig i min rehabilitering. 
Den som lever får se...!
--------------------------------

Om man sedan kollar på andra faktorer i mitt liv, så står det rätt stilla annars. Hockeyn har börjat såklart, och jag försöker gå på så många jag orkar. Inte alltid jag har ork eller lust att vara ute bland folk, men jag gör mitt bästa för att inte dra mig undan. Problemet är bara att det är så förbaskat mycket enklare och lättare att göra så. Även om jag i slutändan inte mår bättre av det.
Annars kämpar jag fortfarande med min vikt och har försökt köra med Herbalife-produkter nu i strax över en månad. Men jag fuskar, dels för att jag verkligen avskyr den pulvriga smaken och delvis för att jag aldrig har tålamod nog att hålla ut. Dock ska jag nu ge både Äppelcidervinäger och Chiliburn (eller vad det heter) en chans i ca en månad eller så. Och självklart ska jag vara mer aktiv och försöka att inte ge upp!

Nåja nu ska jag dra, ska inte dröja så länge innan jag är tillbaka dock, lovar!
Tjoflöjt!