Wright For Your Life

Jaha, så har man hamnat där nu då. Precis som 90% av alla andra. I bloggarnas värld.
Vad hände egentligen med de gamla hederliga dagböckerna? Jag är bara 24 år, men minns ändå tiden som ung (yngre) då man satt på sitt rum med sin rosa dagbok med små söta hjärtan på. Ett hänglås gjort av "guld" (trodde man kanske) med även den hjärtan på. De lilla, pyttesmå nycklarna som satt tillsammans på en liiiiten ring, och som man alltid lyckades tappa bort!
Där satt man vid skrivbordet, eller kanske låg i sängen på magen med benen vinglandes i luften, och skrev med sin penna som hade en fin fluffig fjäder längst ut på toppen.
Man skrev om hur den och den killen tittade på mig, hur käär man var, och att just denna kille var ens livs kärlek. För att sedan skriva samma sak igen om någon annan pojke ett par sidor senare.
Och vilket sjå man hade att gömma sin dyrbara skatt fylld med hemligheter, för att inte någon skulle hitta den - åh herreguuuud vad pinsamt det skulle vara!

Vad hände med allt detta?

Jo, internet hände. Och jädrar vilken fart det tog hela världen med storm. Idag är det konstigt om man inte har minst 2 tv-apparater hemma, knäppt (och jobbigt) att inte ha dator med internet, och helt sjukt (!!) om man inte har mobiltelefon! Hur har vi klarat oss utan mobiltelefon innan? Ja, det kan man fråga sig. Men egentligen... Vad är det som gör att vi i dagens samhälle inte klarar oss utan alla dessa kommunikations-redskap?
Varför måste man ha tv, dator, mobiltelefoner osv.? Varför tvingar vi oss själv att ha ständig kontakt med omvärlden? Varför är det viktigt att veta att tvåhundra människor dött i Turkiet? Eller att en kvinna i England föddes med en missbildning i ansiktet?
Allt fler och fler människor söker kontakt med omvärlden genom alla dessa redskap som skapas åt oss dagligen. Men istället för det faktiska syftet - att få kontakt, kommunicera med andra människor, träffa nytt folk - så stänger vi in oss själva med teknik som gör detta åt oss! Istället för att faktiskt göra som man gjorde förr, gick ut och mötte människorna, så stannar vi hellre hemma vid datorn, internet eller kanske telefonen, för att då vara "social".
Men i själva verket, hur social är man om man måste använda sig av all denna teknik dagligen för att vara just det dom kallar "social"? 

Missförstå mig rätt, jag har ingenting emot datorer, internet, telefoner eller tv-apparater, jag själv är beroende av dom! Men jag förstår inte hysterin omkring allt detta. Jag fick för ett halvår sedan frågad om hur jag stavade mitt namn av en kompis i Norge. Jag undrade varför hon ville veta detta, och hon sa att hon ville lägga till mig som vän på facebook. Jag skrattade och sa att jag inte hade facebook. Hon gapade och stirrade på mig som om jag sagt att jag hade galna ko-sjukan och dessutom smittsam. Hon stammade fram en fråga som jag fick tolka med lite problem "Varför inte då?". Jag log snett och sa att jag inte behöver facebook, eller andra internetsidor för att människor ska kunna få tag på mig. Telefon och msn tyckte jag räckte.
Men efter att chocken lagt sig för min vännina, övertalade hon mig till att "skaffa" facebook. Och eftersom andra påpekat före att jag är knäpp som inte har det, tänkte jag "what the hell, jag skaffar väl de där jäkla facebook då!". Åh herregud, va lättade kompisarna blev, för nu minsann kunde de ju skriva och ha mig på sin vänner-lista, kunde skryta med hur många vänner de har (på face ska tilläggas!), vilka spel de är bäst i, hur många kramar de sänt till varandra osv osv osv....
Men egentligen, när det kommer till kritan, hur många av alla dessa vänner som påtryckt att man ska ha face hör av sig idag?
Det är ett fåtal som skriver och undrar hur man mår, hur man har det osv. Men dessa människor snackar eller träffar jag ju ändå med! Och det utan internets hjälp.
Men men, nu sitter jag alltså här... Fast i trenden som aldrig tar slut. Har tv-apparater, datorer, mobiler, internet, facebook, hotmail, spel som jag spelar dagligen på facebook... Och nu också en blogg.

Nej, detta är egentligen sjukt. Men jag dömer inte, för jag är själv mitt i smeten. Och jag är kanske till och med värre än andra. Jag "behöver" all min teknik, använder den dagligen och mår väl kanske inte så mycket sämre av det.
Men jag kan säga det rätt ut som andra kanske inte inser eller tycker själva
Jag är BEROENDE av dagens teknologi! Och då menar jag inte beroende - beroende som i att jag behöver och aldrig-skulle-klara-mig-utan-beroende. Nej, utan beroende som i - jag-vill-men-kan-inte-sluta-jag-"måste"-jag-vill-beroende.
Och hur dumt detta än kan tänkas låta - Så står jag för det och är nöjd med det!
Sluta tänka för mycket, lev nu och lev lycklig!

Whatever, vem fan bryr sig? Le, skratta och var glad - det gör alltid någon annan glad!
Over and Out / Lenah