Wright For Your Life

naajs! vinst igår med vårt älskade Luleå :D det satt långt inne, men till slut smällde dom in 2 mål :)
Och Gustafsson fick hålla nollan - igen!
Nog för att jag var lite onykter i tredje perioden, tack vare mina cider på toan och mintun i baren :) haha. Men men, najs möhippa det blev sen! vi började ju kvällen med pizza på Corsica (mums!) och sen till hallen. Sen fick vi se Luleå spöa Aik och sen blev det Harrys och slutade på Heroes. Jag drack ju inte så mycket, men eftersom jag är lättare påverkad än andra blev jag rätt dragen :) haha!

Ja, nu är det bara en vecka kvar innan dagen D :P Innan vi båda avger våra löften. Vår sista vecka som fästman/fästmö. Sen är det inte sambo som gäller. Det är gifta makar. Shit!!
Det som alltid känts så avlägset i framtiden, är nu här! Vi har skjutit på det så ofta att det liksom känts så långt fram, så - ja, avlägset. Men nu bannemej är det bara en vecka kvar. En vecka!

nu är nästan allt ordnat och klart inför det stundande bröllopet.
bara köpa sista ölen imorn (idag - haha) och då kan man checka av det också... annars väntar jag bara på sista tygerna så jag kan sy de sista 14 stolsöverdragen. Plus att jag får mina vinterboots senare också. Dock i mitten på December, men men. Najs ändå!
En del som snurrar i mitt huvud nu. Spänning, förväntan, lycka, rädsla & lite besvikelse.
Besvikelsen över en så kallad vän jag har. Eller kanske hade...? 
I vissa fall finns det liksom inga ursäkter eller bortförklaringar. Denna "vän" - till och med "bästa vän" som blev bjuden på vårt bröllop. Men kan inte komma, ens när vi står för biljetten hit och boende, samt mat.

Isch, verkligen inte kul att vara sjuk :(
knäppt hur man är som människa... när man är frisk vill man en massa saker. Men när man är sjuk, då vill man bannemej bara en sak - att bli frisk! Då har man i alla fall sina prioriteringar på rätt köl... Haha!

... Måste solklart vara "Dettol - No tuch"

Denna stad, denna kärlek. Dessa omgivningar, detta lag.
Det finns ingenting som är bättre. Jag bara älskar att bo här. Tillsammans med Niclas, Cheeba och alla andra underbara människor. ni är alla så underbara!
Älskar att bo här, se detta underbara hockeylag, älska i nöd och lust! fasen vilket underbart liv!
Här i Luleå ska jag bo, här i Luleå ska jag dö!

jaha, så har man blivit ett år äldre. men inte är jag nå klokare för det inte! :D
nej, men jag har då i alla fall stått i när det gäller bakning idag och igår! Jag bakade så ini tusan mycket att ingen av mina gäster orkade smaka på ens hälften! Och det är ingen överdrift!
Detta bakade jag igår:

Såå skönt att äntligen vara hemma i älskade Luleå igen! Fattar inte hur mycket jag saknat inte bara Niclas och Cheeba, utan också staden i sig! Helt sjukt att man kan sakna en stad så mycket. Knäppt.
Men å andra sidan har jag ju alltid varit lite knäpp. Haha!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Nu ska jag bara njuta av att vara hemma och söka jobb som en galning. Som om det ens vore möjligt att få jobb i detta land. Nej, tack så mycket Reinfeldt för det otroliga framsteg Sverige tagit när det gäller att vaska fram fler jobb. Dom lovade mer arbeten, mindre arbetslöshet och mindre sjukskrivna. Vad har hänt?
Jo, fler är arbetslösa, det finns inga jobb och fler sjukskrivna står som arbetslösa - utan möjlighet att kunna ta arbete.
Färre är visserligen sjukskrivna, men dom har istället blivit "arbetslösa" och mår sämre än någonsin. De tvingas bli utförsäkrade och får inga bidrag what so ever. De står som arbetslösa, men kan inte arbeta! Var det så Reinfeldt menade när han sa att Sverige skulle ha mindre sjukskrivna??

Så underbart att vara hemma. Hemma med mina älsklingar. Hemma i vår trygga stad. Hemma i min fästmans famn.
Vill stanna här för alltid. Andas in hans doft. Hålla om honom. Känna hans armar omkring mig alltid. Vill aldrig lämna hans famn. Där hör jag hemma. Inte någon annanstans. Han ger mig en sådan känsla av trygghet. Han ger mig allt och mer ändå. Åh, helvete, jag älskar honom så det gör ont!
Och ändå en sådan känsla av befrielse, lycka och glädje. Niclas, du är mitt allt, min värld. Älskar dig för evigt!

Så var man på en buss. Den andra bussen av tre denna långa dag. Eller kanske mer sanningsenligt, dag nummer två :) Men så började min resa kl 23.00 igår, Lördag.
Jag är faktiskt på en buss som är en timme från Umeå. Så det här är min resa hem. Som kommer ha tagit nästan ett dygn. Ett dygns resa för lite mindre än en tusenlapp. Den tusenlappen som tar mig hem till kärleken. Som tar mig ini famnen på min kärlek. Som tar mig till platsen jag saknat mest denna sommar. I Niclas famn, med hans underbart mjuka och goda läppar mot mina. Kan knappt bärga mig. Mitt hjärta sväller över bara jag tänker på att honom nära igen. Jag som inte trodde att man kunde älska någon såhär. Jag som slutade tro på äkta kärlek för så länge sedan...
Ändå sitter jag här. På en buss mellan Sundsvall och Umeå. På väg hem.

”All that I am after, is a life full of laughter
As long as I´m laughing with You
All that still matters is Love Ever After

After the life we´ve been trough
Cause I know there´s no laugh after You”

 

Kan det sägas bättre än så? Det är som om orden var ämnade åt mig, åt oss. Vad finns det mer att säga? Vad finns det som inte kan sägas? Han är allt. Hela min värld. Luften i mina lungor, vinden under mina vingar. Han är tankarna i mitt huvud, värmen i min själ. Men viktigaste av allt – han är kärleken i mitt hjärta.

Inga ord gör honom, och hans godhet rätta. Hans hjärta är gjort av renaste guld och så stort att Grand Canyon inte har en chans. För vem – eller vad – kan tävla med en människa som honom? Jag har bara svårt att förstå hur en människa som han kan älska någon som mig? Ibland kan mitt förflutna tvivel ta över, men oftast så är jag bara tacksam. Tacksam att han finns. Och att han kommit in i mitt liv. Men så är jag också troende. Kanske inte på det sätt som de flesta tror. Jag är agnostiker, men har ändå en tro. En tro på kärlek, tvåsamhet och Ödet. Jag tror att vi alla är ämnade åt någonting här på denna jord, och att vi alla har en väg att gå. Men missförstå mig rätt, jag tror även på den fria viljan. Och då kanske jag kan låta lite motsägelsefull. Och det kan jag förstå. Men jag ska förklara.
Jag tror vi alla ha en väg att gå, ett mål att nå. Men hur blandar man Ödet med den Fria viljan? Jo, jag tror att målen vi har i livet (jag tror inte att det är ett enda mål, utan flera) jag tror att de målen kommer vi till i slutändan. Men den fria viljan ger oss olika vägar i livet att komma dit. Så vi styr våra liv, men ändå är vi på väg till vårt Öde.
Kanske det låter dumt för vissa, men jag bryr mig inte, jag tror. Och min tro förändras inte på grund av andras åsikter eller synpunkter.
Så summa sumarum... Jag kanske kan känna att Niclas är för god för mig. Men jag vet i mitt hjärta att vi är ämnade tillsammans. Att vi föddes för att mötas en dag. För att dela den kärlek vi gör varenda dag. Tillsammans eller frånskilda, vi är alltid ett. Varenda sekund som går gör bara min kärlek större och mer betydelsefull. Jag vet att vi två alltid kommer vara tillsammans. Våra själar är egentligen en å samma. Vi är två delar av en och samma själ. Och nu när vi äntligen funnit varandra som gör oss hela, kommer vi aldrig mer vara åtskilda. Som det ska stå i våra vigselringar:
”Två tankar, en själ”
Så fort orden formades i mitt huvud, visste jag att det var rätt. Att det var exakt så det skulle stå. Och att vi en dag ska stå framför Gud, och alla våra när och kära, och svära vår eviga kärlek tillsammans. Och ingen kan ta det ifrån oss.
Jag kanske inte har en blods-familj längre. Men jag har någonting som är mycket bättre. Jag har en riktig familj som älskar mig för den jag är. Och som alltid finns där. Så som en riktig familj ska vara. Jag förlorade flera människor i mitt liv, men fick någonting så mycket finare. Jag bytte blod mot kärlek. Och ärligt talat, vem vill ha blodsband istället för kärleksband?
Jag älskar dig Helen, du är som en mor för mig. Jag som inte haft en mamma på så många år. Tack för allt du ger mig, emotionellt. Och fysiskt. Din kärlek ger mig trygghet. Trygghet både fysiskt och psykiskt. Och Berit, du är min andra farmor. Du är så lik min älskade farmor nere i skogarna i Dalarna. Du får mig alltid att känna mig hemma. Jag älskar också dig Hans, för din förståelse och omtanke. Du är som en extra far. Min far som jag förlorat, tack vare hon som födde mig.
Man kan säga mycket om den kvinnan. Men ärligt, jag orkar inte bilda fler meningar, säga fler ord om hon som födde mig.
Det är skillnad på att föda mig, och det som min riktiga familj gett mig. Denna kvinna kanske födde mig, men ni... Ni gav mig livet. Och det är en gåva jag aldrig kan återgälda.
Och för det, för evigt tack. Hans, Helen, Berit, Jens, Solvey, Gunvor, Evert, Li, Klas & Maja... Ni är alla värdefulla. Och betyder mer än ni tror och någonsin kan förstå.
Tack. Tack....

Några exempel på dumma saker jag sagt genom åren. (åh shit, nu lät jag verkligen gammal! hahaha)

Jag kan känna det i munnen, ögonen, armarna, benen, ja i hela kroppen. Men jag kan inte sätta fingret på vad det är som är fel. Eller snarare vad det är som saknas.
Varför känns det som om någonting i mitt liv är borta? Inte någonting jag glömt eller tappat bort. Eller jo, kanske någonting jag tappat. Eller förlorat...

Alltså, jag har slagit in på en jäkligt bra väg. Som jag följer till punkt och pricka! Jag äter inget godis, dricker ingen läsk, och tar minst en timmes promenad/cykeltur varenda dag. 
På jobbet har jag slutat äta några hamburgare med dressingar, ost, osv... Jag äter bara kött tillsammans med sallad (mestadels tomat, eftersom jag äälskar tomater! hihi) Och jag håller på att sluta röka. Igen! :/
Jag har mina sista cigg idag, sen är det slut!
.....
Och idag - tro det eller ej - så har jag faktiskt varit så duktig att jag ätit frukost! :)
Det var länge sen det! Jag brukar inte vara hungrig, eller sugen på frukost, men idag kände jag för rostat bröd och makrill. Plus ett par glas med mjölk. Tusan va nöjd jag är med mig själ idag!
.....
Nåväl... Det bästa med denna dag var när jag skulle gå och hämta lite vatten att dricka ur kylen, så stannade jag plötsligt upp framför spegeln som hänger innanför min rumsdörr. Den är ganska stor och avslöjar alla skavanker och bilringar, utan att dölja någonting. Men istället för att se missbelåtet på min spegelbild stannade jag upp och såg något otroligt. Kunde knappt förstå att jag själv tyckte det när jag tittade mig själv i spegeln!
Jag har en fin form av timglasfigur! Jag stod rätt framför spegeln och såg inte längre de där feta höfterna och tjocka låren. Jag visste inte om det var kläderna eller jag, men beslutade mig för att det måste vara jag. Jag har ju förändrat mitt liv ganska drastiskt, och något måste ju ha hänt. Och det har det!
Igår höll jag på tappa mina byxor om jag inte knöt dom, och idag ser jag en sexig timglasfigur i spegeln. FATTA! Jag tyckte jag själv var sexig!! Hur sjukt är inte det?
Javisst, jag vände mig till sidan och skrattade åt att jag fortfarande var en köttbulle i den vinklen, men framifrån! Wow! Jag är så nöjd med mig själv, och vad jag åstadkommer med mitt liv just nu!
Säg vad ni vill, men jag är så lycklig just nu! Livet ser soligt och underbart ut!
.....
Saknar min blivande underbara make bara, och vårt lilla charmtroll till hund :)
Älskar er för all framtid! Ni är min sol, luften i mina lungor, ljuset i mitt mörker, hjärtat i min kropp, blodet i mina ådror, lyckan i mitt liv, ni är mitt allt! Mitt liv, min framtid <3 (Som min älskade Niclas sa till mig igår. Han gör mig så lycklig!)

Ja, så var man lite seg på uppdatera bloggen då :P
Men men :)

Blommor, choklad, kort och presenter. Vad är egentligen alla hjärtans dag?
Jo, det är kommersiellt skit påfunnet av idioter som vill att vi människor ska konsumera mera! Ett puckat påfund för att vi ska "köpa, köpa köpa!" Precis som Mors dag, fars dag, och alla andra dagar som är tagna ur luften för att representera vissa speciella personer i ens liv. Vem har bestämt att alla hjärtans dag ska vara den 14:e februari, och varför just denna dag?
Jag blir så förbannat irriterad, just för att dessa dagar endast tvingar folk att känna att de måste köpa något till denna dag.

Och inte bara de som är dumma nog att köpa massor på dessa dagar, tänk på de som är ensamma! "Åherregud, åherregud, jag har ingen på alla hjärtans dag, stackars mig!"
Nog för att det i sig är löjligt, men tänk på hur många människor som bara mår sämre av att denna dag existerar! Och för vad? För INGENTING. För det är just vad denna dag är, INGENTING SPECIELLT!
Det är en dag precis som alla andra! (Med undantag för födelsedagar och jul kanske)
Men trots detta faktum, att denna dag inte är mer speciell än t.ex. den 15:e februari, så far människor runt som yra höns och ska köpa blommor, kort, choklad, presenter och gud vet vad mer! Jag fattar inte varför folk går på denna kommersiella bluff!?
Och vilka känslor denna bluff skapar genom att finnas. Antingen skuldkänslor för att man inte köpt något. Eller tomhet för att man inte har någon käresta denna dag. Fatta vad ni alla blivit lurade av något pucko som kom på detta för att sälja mer saker!

Nej, nu ska jag städa! Och hur gör jag detta bäst?
Jo, genom att sätta igång älsklingens dator och dra på Spotify på max :)
Så dansar jag mig igenom städningen!

Yes, detta är underbart. Detta är skönt. Då slipper man tankarna och annat tjafs som pågår i min skalle varenda dag. Så nu blir det pop, rock, ballader, allt möjligt blandat i en enda stor najs mix på spotify. Plus att lägenheten blir fin och städad! Haha :)
Så alla ni som sitter på arslet, kanske är bakis idag, eller planerar att festa ikväll; Upp på fötterna och sätt igång festen redan nu! Fest kan man ha när som, ensam eller med andra, det är bara musiken som styr!
Jag sätter igång musiken nu, och släpper allt annat. Vågar jag uppmuntra just Dig att göra det samma? :)
KOM IGEN! DANSA! :D

yes, det är precis så det är... Jag har huvudvärk, käkar Ipren som de vore halstabletter och tittar på CSI. Nåja, det där med Ipren är nog lite överdrivet... Men jag är egentligen bara nöjd med att endast ha huvudvärk nu.
När man kommer från en förkylning som blev bihåleinflammation, feber, konstant huvudvärk och sängliggande i en vecka, är man ganska nöjd när man "bara" har huvudvärk.
En sak som var bra när jag var sjuk, var att Niclas fick laga lite mat. Haha! Han som behöver läsa instruktionerna på kartongen för att kunna koka makaroner! Haha! Det är faktiskt helt sant!
Plus att han inte vet om att man ska krydda kött som man lagar :) Han är då för söt!

Han kanske inte kan laga mat, nej inte ens koka pasta utan en hjälpande hand (eller instruktioner på en kartong) så är han så underbart charmig och söt ändå! Det går inte en dag då jag inte tänker på hur extraordinär, speciell och fin han är. Han är utan tvekan den finaste och bästaste killen i världen.
För mig är han allt, för mig är han Livet. 
Vad vore jag utan honom? Ingenting. Han ger mig luften i mina lungor, vinden under mina vingar, skrattet i mina leenden. Han ger mig lyckan i min själ, han ger mig kärleken i mitt hjärta. Kärleken i varenda millimeter i min kropp! Tack för allt du är, tack för allt du gör och inte gör. Tack för att du finns i mitt liv, och alltid finns där för mig, närhelst jag behöver dig.
Tack för att Du är Du! <3

Nej, nu ska jag fortsätta kika på CSI, vi höres en annan dag!

Så vad kan år 2011 bringa oss? Ja, den som lever får se, som man brukar säga...